måndag 24 februari 2014

Vår historia



Kom idag ett intressant inlägg från Kostdoktorn!
http://www.kostdoktorn.se/adhd-eller-sock

Jag kan ju bara skriva om hur det varit för oss, hur det funkat för vår son!

Jag var väldigt besviken på adhd-medicinen min son åt. Den gjorde att han hade ingen aptit och då menar jag INGEN! han var aldrig hungrig! Sugen på sötsaker kunde han vara! Men att vara hungrig på mat och få i sig en normalportion mat... det var bara att glömma.

Hela hans personlighet försvann kan man säga, för det enda man märkte var hans utåtagerande både verbalt och fysiskt. Och de gånger när hans "riktiga" jag faktiskt lös igenom glömdes ofta bort eftersom man oftast kommer ihåg allt det dåliga, Tyvärr!! Dagligen jobbiga konflikter tär verkligen på familjen!

Vi har gått hos BUP i flera år nu och för ca två år sedan vart vi klar med en omfattande utredning och fick diagnosen ADHD på vår son.

Efter att vi provat medicin i över 1 år fick jag helt enkelt nog!
Trots medicin och beteendebehandling kunde vi inte få våran son att klara av vardagen.

Nu när man tittar tillbaka efter våran koständring förra året så var det verkligen värt det!
Så mycket som våran son utvecklats det senaste året!

Jag säger absolut inte att detta är ett botemedel, men det har haft stor effekt på vår son!
Han är absolut inte symtomfri men det går så mycket lättare att nå fram till honom nu.
Han är fortfarande "tankspridd" med många och snabba tankegångar inne i sitt huvud som man oftast inte är med på...
Han är fortfarande en väldigt uttrycksfull pojke när det inte går hans väg...

Men jag har inte heller räknat med att han skall bli botad!
Jag vill bara att alla andra ska kunna se den pojke jag ser när han har sina bra stunder!

Och med detta har dessa stunder blivit oftare och oftare!

Men det krävs ganska mycket av en förälder att ändra kost och beteendebehandla sin son!
Vi gick en COPE utbildning på BUP och när den är slut... Det är ju då man måste ta tag i tråden själv och fortsätta!
Såklart har vi forfarande stöd hos BUP och det tycker jag är viktigt, att ha nån att bolla sina funderationer med.

Vad säger ni?!
Måndag! 
Ny vecka, nya tag!


2 kommentarer:

  1. Vad jobbigt. Både för er son och för er.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle vilja säga mer jobb! än jobbigt! För när det kommer till sina barn har man nästan outtömlig energi till att vilja dom det bästa! Så i mångt och mycket så gör man det som krävs ;) och för oss kanske det varit lite mer än för föräldrar med "vanliga" barn men på nåt sätt går det... =)

      Radera